Tiden rusar iväg!
Som vanligt är det långt mellan gångerna här på bloggen. Just nu får jag skylla på att det har varit mycket med jobbet och är fortfarande och sen idag har jag avslutat min kurs på högskolan och sista arbetet är inlämnat. Så snart kan jag nog komma igång att scrappa igen. Fast i helgen skall vi fira Anton som blir stor kille på 3 år i morgon.
Eftersom jag inte har scrappat så mycket så visar jag ett foto på sen Anton och jag bakade pepparkakor eller som Anton säger pekkarkakor.
Eftersom jag inte har scrappat så mycket så visar jag ett foto på sen Anton och jag bakade pepparkakor eller som Anton säger pekkarkakor.
Vi lever!
Har inte skrivit på ett tag. Vi är friska igen. Anton fick schalakansfeber (vet inte om det stavas så) så vi var hemma i1,5 vecka med honom. Resten av tiden har bara rusat förbi. Vi har färdigställt allt i lägenheten och det är riktigt fint i vårt hem nu. Det som saknas är en gardin i sovrummet och lite tavlor som skall upp men det vill vi inte stressa med. Annars händer det inte så mycket. Man jobbar planerar julklappar och Antons kalas. Tänk att den lilla skrutten skall bli 3 år. Vart har den tiden tagit vägen?? Jag blir ju inte äldre.
För 2 veckor sedan var vi på ultaljud och allt såg bra ut med lilla knytet. Knytet är en väldigt aktiv liten krabbat som rör på sig hela tiden. Mest märker jag av det på kvällarna när jag sitter vid datorn, då känns det som ett akvarium med 50 guldfiskar i. Jag passade på att väga mig då vi var på ultraljud 1,4 kilo hade jag gått upp på 18 veckor, tyckte inte det var så farligt. De sista 20 veckorna blir kanske värre.
För 2 veckor sedan var vi på ultaljud och allt såg bra ut med lilla knytet. Knytet är en väldigt aktiv liten krabbat som rör på sig hela tiden. Mest märker jag av det på kvällarna när jag sitter vid datorn, då känns det som ett akvarium med 50 guldfiskar i. Jag passade på att väga mig då vi var på ultraljud 1,4 kilo hade jag gått upp på 18 veckor, tyckte inte det var så farligt. De sista 20 veckorna blir kanske värre.